Epidemi i huset

För tillfället är 95 procent av oss som bor i LC-huset sjuka. Jag har tillsammans med min portugisiska kämppis, Joana, övertygat ghananeserna om att magsjuka smittar pga. dålig hygien i toaletten och via gemensamma bestick som endast sköljs med kallt vatten, inte via myggorna. Stephen och Robert (lokala) har insjuknat i malaria men de sköter sig själva med egen medicin och örter, eftersom de vet hur malaria känns och hur man sköter den. Dessutom har en kines och en italienare fått malaria, men det lär vara den mildaste sorten och man borde bli bra på några dagar genom att äta medicin. Själv fick jag besöka sjukhuset på måndag kväll, eftersom jag hade alla de symptom som är typiska för malaria. Sjukhuset såg inte alls ut som ett sjukhus och när man kom dit skulle man till en lucka och anmäla vem man är. Sedan skulle man till en annan lucka och betala en sorts grundavgift. Efter det satt jag mig ner vid ett bord i hallen tillsammans med tre sjuksköterskor som hade väldigt roligt tillsammans. De mätte mitt blodtryck och febern och kollade vikten. Jag hade 38,1 grader feber, gått ner 5 kilo och mitt blodtryck var väldigt lågt. Jag skickades in i ett rum där en läkare (eller åtminstone hade han vit rock) tog blodprov från min tumme. Jag skulle betala till en lucka för blodprovet. Människor undrade varför jag inte pratar twi om jag varit 3 veckor i Ghana. Vi väntade i en halv timme på resultaten och när de äntligen kom skakade sjukskötaren på huvudet utan att säga någonting. Efter det fick jag då äntligen se läkaren i en annan hall och hon frågade vilka symptom jag haft. Där fick man sitta och berätta om sin diarré så att alla andra i hallen hörde. Hon vägrade ge någon diagnos. Hon skrev ut recept på fyra olika mediciner, men sade inte vad det var för mediciner. Jag antar att de inte läser psykologi här. Jag fick paracetamol, någon magmedicin som får mig att somna, och två stora piller tillverkade i Indien för alla sorts infektioner. Dessutom fick jag medicin för malaria, men läkaren hade missförstått och trodde att jag inte åt anti-malaria piller. Jag fick absolut inte ta två olika malariapiller på en gång. Tur att jag gick tillbaka och frågade om jag faktiskt ska äta malariamedicin. Pillren säljs enskilt och man får exakt så många som läkaren ordinerar. Hela besöket inklusive medicinerna kostade tillsammans 19 cedi dvs. ungefär 8€. Det är ovant för en finne att det inte skilt finns hälsovårdscentraler. En flunssapatient sitter i samma byggnad med bäddpatienterna och bredvid operationssalarna. Det är inte heller vita golv, väggar och tak. Byggnaden såg faktiskt ganska lika ut som vårt AIESEC-hus.   

Efter att legat i sängen i tre dagar börjar det äntligen kännas som om jag skulle bli bättre. Jag orkade till och med tvätta byk i morse. Förstås började det regna precis när jag blev färdig så det kommer inte att torka på en tid. Ingenting torkar inomhus pga. fuktigheten så vi får se om jag får med några rena kläder på vår rundtur som börjar tidigt på måndag morgon! Det är meningen att vi ska besöka alla 10 regioner på 10 dagar. Jag hoppas verkligen att ingen blir sjuk då. Vi försöker också åka över till Togo, men vi vet inte om det är möjligt eftersom de flesta här har ett single entry visum. Vi kommer alltså nog in till Togo men inte tillbaka till Ghana. Dessutom är mitt pass i Accra, eftersom jag ansökt om förlängt visum. På fredagen är det meningen att vi ska hålla vårt seminarium och det ser faktiskt ganska bra ut! Jag håller på att göra en presentation om hållbar turism och vad man ska tänka på när man gör turismen till business. Vi är flera som studerar turism, geografi eller ekonomi, så det tog bara en dag att få ihop en 45 minuters heltäckande presentation om turism och utveckling i Ghana. Dessutom verkar det som om vi har åtminstone två experter som lovat tala på seminariet. Ena är från ett lokalt turismföretag, den andra från kulturcentret där vi håller seminariet. Jag är faktiskt glad över hur effektivt vårt team arbetar, efter att man lite lärt sig hur saker och ting sköts i Ghana. Det går inte längre energi åt till att hitta rätt kontaktuppgifter till skolor och företag, söka mat åt sig eller att hitta till ställen i stan.