Skol- och företagsbesök och lite animism däremellan

Denna vecka har vi besökt totalt fem gymnasier i Kumasi och lite utanför. Dessutom har vi bekantat oss med två turistattraktioner i området och besökt ett turismföretag. På det första stället i Bonwire vävdes traditionellt tyg och vi fick både se och prova hur afrikanska tyg görs. Det var inte helt lika som att väva mattor hos mommo i Borgå (se bilden nedan). Jag köpte ett armband med mitt namn i Ghanas färger, eller egentligen blev jag tvingad att köpa det eftersom försäljaren hade gjort armbandet medan jag var inne och vävde. Sådär annars är försäljarna här inte alls påträngande, tvärtom får man hojta och till och med dra i ärmen om man vill köpa nånting. Man stöter inte heller på tiggare eller barn som springer efter en för pengar, godis eller pennor (vilket barnen i Marocko gjorde när jag var där i höstas på fältkurs). Även om man ser fattiga människor här, verkar tiggandet inte höra till den ghanesiska kulturen.

Jag blir allt mer irriterad på att jag inte förstår det lokala språket twi. Jag kan endast svara eje (=bra/ok) när någon frågar hur jag mår och midasi (=tack). Twi är det dominerande språket i Ghana, men alla går i skola på engelska. Förutom twi finns det en massa lokala språk, som t.ex. ashanti och dagari. Dessa talar man endast med sina släktingar och vänner från samma by. Det är också intressant hur frågan ”varifrån är du hemma” kan ha en helt annan betydelse här. Om någon frågar mig varifrån jag är, svarar jag Borgå eftersom jag har bott största delen av mitt liv där och har gått i skola där. Här är man hemma från den by eller stad som mamman eller pappan är född i. Till exempel i den etniska gruppen ashanti (Kumasi ligger i Ashanti regionen) härstammar alla från den by där modern är född, men däremot härstammar alla dagarianer (en etnisk grupp i norra Ghana) från det stället där fadern är född. När en ghanes alltså säger att han är hemma från en by betyder det nödvändigtvis inte alls att han ens har besökt denna by. Många säger att de besökt sin hemtrakt först i tonåren. Ghaneserna svarar alltid varifrån de härstammar. Iinte var de har bott största delen av sitt liv.

Största delen av befolkningen här är kristen, men det finns också en del muslimer. På onsdagen gjorde vi en liten utflykt med vårt Afritour-team på 4 personer till någonting som de kallade en turistattraktion. Vi gick efter en äldre kvinna som kallade sig för någon slags häxa. Hon förde oss genom regnskogen, kakaoträd och ananasodlingar till ett ställe dit människor kom och bekänna sina synder. Detta har ingenting att göra med biktstolar eller Gud. Det handlade om en slags animism som är mycket äldre än kristendomen eller islam. Jag måste erkänna att jag var ganska rädd på vägen, eftersom jag inte hade någon aning om vart vi skulle hamna. På vägen såg vi döda skorpioner och jag var hela tiden rädd att en orm skulle falla ner på mig uppifrån lianerna. När vi kom fram skulle vi ta av oss sandalerna och sätta oss på en bänk och vänta. Det fanns en massa tabun, till exempel fick man inte sitta med benen i kors eller se bakåt på vägen till den här heliga platsen. Den så kallade prästen här lär ska vara mycket känd i hela Ghana och på en dag hade ca 1000 människor besökt honom. Ritualen, som gjordes för män som hade gjort någonting illa, var ganska brutal. Dessa män hämtade med sig var sin levande tupp eller höna som prästen sedan slaktade på en sten i en pöl, där alla stod (vattnet såg mycket obehagligt ut). Om inälvorna var vita blev mannen förlåten, men om de var svarta betydde det att han inte berättat hela sanningen. Efter det kastade prästen sprit på samma sten samtidigt som han bad för mannen. Mittiallt började hela folkmassan skrika någonting dovt på sitt språk, som jag inte har någon aning vad det betydde. Till slut talade prästen till ett ägg, som han kastade på stenen. Jag fick höra att någon lurat pengar av honom tidigare på veckan och nu ville prästen förbanna den här personen. Efter denna ritual måste tjuven komma till samma ställe och gå igenom samma ritual som jag beskrev ovan för att bli av med förbannelsen.

Vi har också haft tjuvar i huset. Stephen som är ansvarig för oss utlänningar, hotade oss med svart magi om ingen erkänner och han påstod att denna traditionella ritual aldrig har fel. Han sade till och med att den skyldiga som inte erkänner kommer att dö. Det verkar som om de flesta gått över till de så kallade moderna religionerna, men att den traditionella animismen finns kvar och är idag kombinerad med dagens religion. Religionen är mycket viktig för ghaneserna. De klär sig i fina kläder och hattar varje söndag då de går till kyrkan. Ibland tror jag på morgonen att jag är på skribaläger, då Jesus-musiken ekar i hela huset!

Här en kväll hade vi också en intressant diskussion om politik. Korruptionen är ett stort problem i hela Västafrika och när man frågar ghanesiska universitetsstuderanden om politiken i landet, får man ett suck till svar. Det finns en massa etniska partier som alltid får samma antal röster i val, eftersom deras folk röstar på dem. Röstarna bryr sig inte egentligen vad partiet vill få till stånd, utan huvudsaken är att partiet består av människor från samma etniska grupp som de. Lite som SFP alltså. Dessa partier klarar sig aldrig, eftersom det alltid är samma människor som röstar på dem. I praktiken finns det två stora partier som turvis är störst. Jag frågade också ett par studeranden som brukar hänga här i vårt hus vad det tycker om demokrati. De vill inte ha demokrati. De vill ha en stark ledare och ett slags kommunistiskt system. De ser upp till Kuba och önskar någonting liknande. Också Gaddafi var en bra ledare enligt dem. Det är intressant hur annorlunda bild den europeiska median gett. Jag är inte så värst överraskad att många önskar sig ett kommunistiskt system, eftersom man här delar allting med alla i huset. Det är inte acceptabelt att bara köpa mat åt sig själv utan att bjuda åt andra i huset. Också om man lämnat ett kexpaket på sin säng ska man inte vänta sig att det finns många kex kvar när man kommer tillbaka. På ett vis gillar jag nog tanken av att dela allting. Jag är riktigt förvånad hur mina tankar blir allt mer mot vänster här... Jag måste nog diskutera med andra än universitetsstuderanden om vad de tycker om demokrati. I Finland kan man ju se en klar skillnad i de politiska åsikterna hos den yngre och den äldre generationen. Dessutom skiljer sig åsikterna också beroende på om man bor på landsbygden eller i storstan.

Det som överraskade mig var att det fortfarande finns kungar för olika regioner i Ghana. Jag trodde att det är presidenten som styr landet men nu har jag fått veta att presidenten inte ens åker igenom en region utan respektive kungens tillstånd. Dessa kungar har alltså fortfarande mycket makt. Och pengar. Kungarna äger mycket land och företag som fungerar på hans mark, betalar stora summor åt kungen.

På lördagen ska vi presentera Finland. Jag vet inte ens var jag ska börja. Ghaneserna i huset önskar att vi lagade finsk mat, men hur gör man det utan mjölk, malet kött, råg eller ugn? Också mjöl verkar vara dyrt här. Jag vet inte heller hur jag ska förklara att staten betalar studiestöd åt oss varje månad så att vi kan studera på universitet och bo i Majstrandens fina ettor och tvåor, som är varma fastän det är -20 grader ute. Ghaneserna undrar nämligen hur vi kan studera på vintern om det är så kallt. Jag antar att det bästa sättet är att visa bilder och videoklipp, som berättar mer än tusen ord.