9 dagar på bussen runt Ghana: Del 2

Wli Waterfall

Vi sov tre nätter i Akosombo på ett trivsamt hostell och jag hittade supergoda räkor att äta. Här äts de med skal och allt. Knaprigt och gott! Skaldjuren och färsk fisk är en av orsakerna till att jag helst bor vid kusten. I Kwamo får man bara saltad och torkad fisk. Vi besökte både en rejäl handel bananfarm och en mangofarm. På eftermiddagen hyrde vi två motorbåtar och gjorde en kort rundtur på Volta sjön. Följande morgon startade vi 6.30 mot Mount Afadiato, som påstods vara det högsta berget i hela Västafrika. Det var en mycket tung bestigning för min del, eftersom jag hade varit sjuk så länge. När vi klivit ända upp märkte vi att det fanns andra bergstoppar som var mycket högre. Vi åt en ägg-nudelpastej till lunch och åkte vidare mot Wli vattenfallet. Det tog ca 40 minuter att gå genom skogen till vattenfallet. På vägen såg vi många tvätta sig i den rena och svala älven. Vattenfallet var faktisk otroligt fint. Även om man inte doppade sig i vattnet blev man alldeles våt. Dessutom började det ösregna när vi skulle gå tillbaka och stigen förvandlades till lervälling. Det var omöjligt att gå med flip-flops så vi sprang barfota tillbaka och hoppades att det inte fanns några döda djur eller vassa stenar i leran. Bussen blev alldeles lerig inifrån och därmed fick vi en förklaring till att alla bänkar i bussen var täckta med plast. Vår middag den kvällen bestod av räkor, ångat majsbröd och anti-malariapiller.

Dagen efter vattenfallet och berget satt vi 15 timmar på bussen mot norra Ghana på en mycket guppig väg. Många mådde illa och jag hade svårt att andas efter att ha klivit upp för berget och alla muskler värkte. Jag hittade ett apotek och köpte magmedicin för ca 1 euro, åt bananer till middag och sov medan alla andra firade Claires (den franska flickan som jag blev inlåst på rummet med i Accra) födelsedag. Den åttonde dagen körde vi upp till Paga alldeles på norra gränsen till Burkina Faso. I Paga besökte vi krokodiler och gick över till Burkina Faso, utan pass eller visum eftersom våra pass för tillfället är på ambassaden i Accra i väntan på förlängt visum. För tillfället har vi alltså varken ett pass eller ett visum som är i kraft. Hur som helst är vi i Afrika och saker och ting fungerar inte lika officiellt som i Finland. Vi spenderade alltså en timme i Burkina Faso och talade franska med människor. Invånarna bodde i lerhyddor och en kvinna berättade att hon var på väg till Ghana på operation, eftersom det är så mycket billigare i Ghana jämfört med Burkina Faso, vilket är konstigt eftersom levnadsstandarden allmänt sett är högre i Ghana. Jag åt igen en gång en mycket torr höna med ris och chauffören köpte 3 levande getter och lite jam. Vi satt många timmar på bussen, åter igen på en extremt gropig väg genom savann och skog. Avståndet var endast 100 km men det tog ungefär åtta timmar! Vi såg byar utan elektricitet och en massa skyltar av diverse välgörenhetsorganisationer så som World Vision. Jag tyckte synd om getterna i baggageutrymmet och var alldeles säker att de inte är levande när vi kommer fram till Damongo. Getterna var levande när vi kom fram men våra väskor luktade illa och var otroligt smutsiga.

I Burkina Faso hemma hos en lokal familj.

Vårtsvin i Mole nationalpark mitt i byn.

Damongo ligger nära Mole nationalpark, som var vårt nästsista ställe att besöka. Vi fick alltså äntligen åka på safari! När man besöker en djurpark i Europa finns det alltid stängsel runt djuren, men här har man en guide med ett gevär och så går man till fots och ser på elefanter som badar eller äter. Människor bodde i nationalparken och djuren var således vana med människor. Jag hade ingen aning om att man kan komma så nära dessa djur i naturen och att det dessutom är tryggt. Vi såg också en krokodil i en liten sjö tillsammans med den badande elefanten. Guiden berättade att krokodilen äter fisken som elefantens avföring lockar till sig. Från safarin åkte vi ännu till en plats med apor. På safarin såg vi babianer men dessa var svartvita apor som stal bananer från ens hand. Vi var inte i en djurpark utan i en skog utan stängsel där aporna bodde. De var otroligt söta och lekfulla. Enligt ghananesisk stil tog rundturen inte 10 dagar som planerat, utan endast 9 och vi såg inte Upper West Region. Jag tror inte att det finns mycket att se där och jag var riktigt nöjd att åka tillbaka till Kwamo. Det kändes som om man kommit ”hem” efter att nästan varje natt ha sovit på olika ställen. När vi kom till huset fick vi märka att det kommit 15 nya praktikanter medan vi var borta. Huset rymmer ca 20 personer och vi var nästan 30 på rundturen som ville tillbaka till den säng man hade haft innan man åkte iväg. Arrgh.